Egennytta, del II: Oldschool Dr Martens

Det var på mellanstadiet, på 90-talet - jag & min bästa kompis Karro hade båda en enda sak i siktet: lägga vantarna på svarta Dr Martens med stålhätta. 

På 90-talet var kängor viktiga. Alla av vikt hade dem - punkare, snygga tjejen i Rapport Till Himlen, John-John i Vinterviken (med samma snygga tjej som i Rapport Till Himlen, dvs Lina Englund) samt snygga äldre satanistkillar. Satanistkillen i klassen ovan mig hade blont långt hår, skinnrock, bandtröjor man inte kunde läsa loggan på & ett ungefär 30cm långt krucifix uppåner i kedja runt halsen. Jag fick känslor. Jag bedömde att ett par Dr Martens var lösningen på det mesta. 

Kängor är fortfarande extremt viktigt för mig. Nu när mina trusty Vegetarian Shoes är så slitna att jag inte kan ha dem på jobbet utan kommentarer, tänkte jag inspektera kängmarknaden. Det gick rätt snabbt för mig att inse att Dr Martens inte producerar sömsmarkerade stålskodda kängor med grov sula som var standard på 90-talet längre. Varför vet ingen.

Alltså vände jag mig till Tradera, and Tradera did provide. För 128:- fick jag tag äntligen tag på dojjerna jag längtat efter! :D YES! Dr Martens, den gamla modellen!

Så nu klampar jag runt extremt nöjd med min presang till mig själv. Dojjerna är väldigt lika mina allra första 8-hålskängor jag tillslut fick, på julafton, av min fina mamma. Jag minns fortfarande euforin - jag ringde givetvis Karro direkt, & skröt. Sedan klampade jag runt med dem hela julafton & hela juldagen, & typ alla dagar därefter. Jag använde dem så mycket att jag fick byta sula säkert 3-4 ggr hos skomakaren :D

Men hur gick det med satanistkillen med 30 cm krucifixet då, undrar säkert den romantiskt lagde läsaren? Minns faktiskt inte. Galen i den lilla blonda tjejen i balettklassen med skoskav från sina nya Dr Martens blev han iallafall inte :D Tror han klippte sig & gav upp djävulsdyrkan så jag glömde bort honom - själv klampade jag vidare med min kängor & har inte tröttnat på det än! KAPOW!